Djungeln i Calais

Den största tvkanalen, kommersiella TF 1 gör i sin kvällssändning ett reportage om den sk djungeln i Calais. Det är ett skogsparti där tusentals unga flyktingar från främst Irak och Afghanistan men också Iran Eritrea Sudan och Somalia bor under vidriga förhållanden i tält och pappskjul. Inga toaletter ingen soptömning. Skabb och magsjukdomar. Det är resultatet av den brutala stängningen av flyktinglägret Sangatte 2002 beordrad av dåvarande inrikesministern Nicolas Sarkozy. Flyktingarna lämnades vind för våg och övergav inte alls Calais bara för att de nu saknade tak över huvet.
Och de har sen dess blivit fler och fler och yngre och yngre, de yngsta sägs vara kring 9 år.
Ingen vet exakt hur många de är. In i djungeln kommer inga folkräknare. Ingen kommer dit in utan interna vägvisare. TF 1 har fått tillstånd gå in med ett tvteam och visar en hydda med blomkrukor som fungerar som moské. Vi ser tält omgivna av blå små plastpåsar.
I de tält där kameran ges tillträde syns inga madrasser. Här har sen 2002 ett par tusen
flyktingar överlevt tack vare välgörenhetsorganisationer som delat ut mat och erbjudit tvättmöjligheter utanför djungeln.
Ett par hundra flytkingar tog sig till Paris för att sova på gräset i en liten park intill gare de l´Est. Barnfamiljerna skrämdes bort, i parken tog interna uppgörelser över.
Efter ett knivmord rensades parken av Paris borgmästare. Men inte försvinner flyktingarna för det, De slår sig ned vid kajen utefter kanalen Saint Martin och vinkar till de passerande turistbåtarna som passerar flera gånger om dagen.
Flyktingsmugglarna har gjorts till syndabockarna. De påstås utöva ett skräckvälde men ingen av dem har synts i någon tvintervju bekräftande det påstådda maffiastyret.
Inget tvivel dock på det stora nätverket som för rejäla belopp tar flyktingarna till Calais där det är stopp eftersom målet England är stängt. England är inte med i Schengenavtalet och är tacksam för det för flyktingströmmen vill man inte alls ta emot.
Det heter också att flyktingarna inte söker asyl i Frankrike eftersom smugglarna förlorar på det och redan är flyktingarna är djupt skuldsatta hos dem.
Det är märkligt att smugglarna anser att flyktingarna har så mycket pengar på sig att de kan ta en dryg tusenlapp för rätten till fyra chanser speciella kvällar att ta sig in i långtradarna på väg över Kanalen.
Innan veckan är slut ska djungeln rivas meddelar TF1. Lita på att människosmugglarna tackar för informationen. Nu har de gott om tid att sätta sig i säkerhet före razzian.
Eric Besson, färsk som invandrarminister är ett svagt nummer i en het fråga, höjer rösten för att slippa frågor han inte kan svara på.
Han är en av de socialister som lockades över av Sarkozy för fin plats vid maktens köttgrytor.
-Människosmugglarna ska inte länge bestämma över Calais säger han om och om igen.
I tv intervjuas invånarna i Calais. De ser inga människosmugglare nånstans, de är rädda för flyktingarna.
Nära tvåtusen promenerar i stan dagligen och antastar förbipasserande eller lägger sig i klungor i villaträdgårdar för att sova.
- Vi är så rädda att provocera dem, de är drogade, våldsamma och har knivar, heter det
Andra är upprörda över förbudet för enskilda att ge flyktingarna mat och dusch i hemmen.
Polisen reagerar genast man ser flyktingar komma ut från enskilda hem. Trakasserierna mot enskilda flyktinghjälpare är oändliga.
Tillåtna hjälpare är endast etablerade välgörenhetsorganisationer som inte räcker till.
Besson lovar individuell omsorg om invånarna i djungeln.
Som hjälp att söka asyl, möjlighet att återvända till hemländerna eller kort och gott utvisning.
Abbé Jean-Pierre Boutoille som tillhör de tillåtna hjälparna underkänner punktinsaå ltserna och efterlyser en genomtänkt politik. Han vänder sig emot rivningen av djungeln.
- Tvärtom ta det lugnt, här behövs mycket tid för att upplysa flyktingarna om deras rättigheter.
Invånarna i Calais håller med regeringen. Bort med djungeln.
Som om de inte förstått att så länge Calais ligger där det ligger är flyktingarna snart tillbaka på gator parkbänkar och villaträdgårdar med ständigt fler nyanlända.