En månad efter vårdagjämningen är det kvällssol på min terrass. Försommarkvällens solnedgång glittrar och lovar poesi och romantik minst fyra månader framöver.
Terrassen är ett besvärligt uterum 12 m lång och en knapp meter bred. Har äntligen förstått att det inte finns plats för blomlådor. Det får räcka med en ljusslinga för utomhusbruk snodd runt järnräcket. Så kan man utan hinder stå där med ett glas champagne ja vara ganska många som står där och hänger litet skönt. Balkongen utanför biblioteket är en annan sak. Där ligger solen på hela dagen. Pelargonbalkong. Varma dagars paradis under stora parasoll, svalt rosé, vit duk oliver böcker och musik. Inget slår mitt liv. Det är julafton varje dag.
På onsdag visar min filmkanal i tv Ingmar Bergmans melodram från l952 Kvinnors väntan.
Ett avsnitt är inspelat i min park. Hur hittade han dit. Förutom att ta sig hela vägen till den här delen av stan i tidigt 50 tal.
Kanske fick han hjälp av familjen Bjurström detta formidabla stycke svensk-fransk kultur- inte talade Bergman franska.
Nån måste ha fixat rubbet åt honom. Inklusive tillstånd att filma. Numera tar stan så bra betalt för filmning i parken att filmteamen aldrig går in där utan ordnar med filmning på gatan utanför parkgrindarna. Helst filmar dom nattetid. Jag har vaknat flera gånger av det starka ljuset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar