i gullregnets tid

I parken blommar gullregnet. Le cytise en fleur.
I min ungdom under ett par somrar guidade jag turister i Stockholm. I början på juni blommade gullregnet på rader av platser. - That´s laburrrrrnum, kurrade mina amerikanska damer ur sitt blåa hår och insisterade på att gå av bussen och ta bild. Då tog deras män chansen att fråga mig diskret om det fanns nåt som dom sa little boys room eller rest room eller bathroom.
Det gjorde det inte förrän vid Stadshuset och dit var det 90 minuter.
Gullberg må dikta som han vill om vindar som inte bryr sig om förbud i gullregnets tid. Har man mött mannen som inser att det återstår 90 minuters helvete för chansen till en drill är laburnum inget träd för en karl.
Syrenerna i parken har ljuslila klasar, jag hade hoppats på litet tjusigare sorter.
Som franska praktsyrenen Madame Lemoine.Hon fanns i min mammas berså där hon lät
sina stora överdådigt doftande vita behag välla fram ur grönskan.
Mamma vårdade också en mörklila elegant som Andenken an Ludwig Späth, en nyans som i sen skymning gav trädgården en hemlighetsfull glöd.
Hur mycket jag än googlar får jag inte reda på vem denna madame Lemoine var .
Ludwig Späth däremot hade en gigantisk handelsträdgård i det wilhelminska Berlin.
Hans son Hellmuth tog över och gick på 30-talet in i nazistpartiet för att få uppdrag. Dock kunde han inte med nazismen, sa sin mening , spärrades in i koncentrationsläger och avrättades l945. Syrenen som glöder borde göra det till hans minne.
Men så är det inte.
Idag i Paris är det småkallt och mulet. Man tackar. Allt som
saktar ner blomningen är utmärkt.
Som kastanjerna som står i en tät skog på nedre delen av Champs Elysees fram till Place de la Concorde och är ett vitt böljande hav av blom.
Som den röda kastanjeprakten runt place des Fêtes.
För att inte tala om de gracila kinesiska kejsarträden - Paulovnia Tomentosa - som kantar avenue Laumière, den ljuvliga lilla gatan på andra sidan min park mellan place Armand Carrel och avenue Jean Jaurès. Sol och litet värme har fått kejsarträdens klasar att spricka ut här och var. Det är stiligt mot de nakna mörka grenarna. Trädet blommar med stora intensivt blå klasar tills löven kommer - stora hjärtformade blad.
Precis som kastanjeblommorna är klasarna vända uppåt mot himlen i 90 graders vinkel mot grenarna låt vara att tyngdlagen överväldigare några av dem med tiden.
"Börnenes sommerjuletrae" sa Andersen om blommande kastanjer. När en gata som avenue Laumière kantas av klasarna i blått är det snarare julafton. Hela gatan lyfter mot himlen.
Varför en sån prakt i mitt föga välbärgade arrondissement?
Jag frågade trädgårdsavdelningen för staden Paris som har en pigg nätsida.
Beskedet var att ingen vetat så mycket om sorten vid planteringen och kanske avstått från den om man anat att kejsarträdet är ett av de mest snabbväxande träd som finns.
Pas très chic som det heter om flickor som äter för mycket.
Jag älskar dessa eleganta hungriga kejsarträd. Vad vore det runda föga glamorösa torget place Gambetta utan sin krans av kejsarträd?
Chansen att träden ska glädja andra än bofasta är liten. Inga turistbussar passerar nånsin avenue Laumière och än mindre place Gambetta. Ändå är det så lätt att hitta de kejserliga smultronställena. Ta metron no 5 till Laumière med rulltrappa upp direkt på den oemotståndliga lilla avenyn. Sitt ner på uteserveringen. Sucka av lycka.
Bo på hotellet till höger, http://www.hotel-lelaumiere.com/
ett prisfynd. Kolla bageriet. Ta sen buss 60 som går uppför avenyn till parken och sitt kvar till ändhållplatsen Gambetta. Där på Gambetta finns även ändhållplats för underbara bussen 69 som går förbi Bastiljen och fortsätter förbi Champs de Mars, en äventyrsresa ut och in i arrondissementen.