dan före dan

Det är dan före stora midsommarrean. Inte så att jag behöver nånting. Men kommer att ta
48:ans buss från min hållplats Botzaris och byta vid gare du Nord till 26:an och hoppa av vid Galeries Lafayettes och Printemps vid boulevard Haussmann. Förr tog jag alltid 42:ans buss vid gare du Nord men bussen har ändrat rutt vilket sannerligen är ovanligt. Linjen är dock fortfarande oslagbar om man vill besöka Fauchon för exempelvis små burkar honung från bikuporna på Stora Operans tak. Bussen stannar också vid place de la Concorde nära ingången till hotel Crillon. Jag älskar detta lyxhotell. Man går rakt in i härligheten och då ligger tesalongen till höger. Där beställer man drickchoklad för sammetslen vällust infattad i lugn lyx.
Just när man lamslås av priset fylls rummet av spröda toner från en harpa. En dam som nästan inte syns bakom sin stora harpa och blomsteruppsatserna är en sån överraskning att du vågar ta en kopp till. Crillon är ensamt i världen om den kundfilosofin.
Bussen fortsätter uppför Champs Elysées och svänger in på modegatan avenue Montaigne vid Rond Point, det runda lilla blomsterprydda torget
Om man inte ska gå av vid Théâtre des Champs Elysees fortsätter man över Almabron i skuggan av Eiffeltornet till hållplatsen vid musée Branly för primitiv konst. Nu är där världens köer förstås sen man häromdagen öppnade utställningen Tarzan, apornas son. Köer utanför museer är det värsta som finns. Man behöver inte alls gå av. Grejen är bussen. På jakt efter härligheterna i Paris är bussen ett måste.
I Sverige börjar semestrarna efter midsommar. Här har skolorna inte slutat och
mer än 600 000 sliter med studentskrivningarna, den yngsta 13 år och den äldste 79. Första provet är alltid filosofi.
Årets fråga "Är det absurt att önska det omöjliga" är lika populär i pressen som
" Vad tjänar man på att byta" . Tidningen Libération har lockat en filosof
att skriva om vad man tjänar på bytande.
Resultatet är en glittrande påminnelse om det härliga liv som öppnar sig för den som behärskar filosofin intill att svinga sig från filosof till filosof i den djupa lärdomens djungel. Som höftskynke har denna vitterhetens Tarzan det oemotståndliga citatet av Italo Calvino:- Livet är en fråga om att byta odör".
Tidningens chatt tar emot ångestfyllda frågor från abiturienterna.
- Är årets ämnen särskilt svåra? heter det.
- Inte alls bara man kan skilja mellan objektivitet och opartiskhet.
Jag läser vidare: - Opartiskhet är att förhålla sig till en historisk eller religiös verklighet. Objektivitet är en fråga om att handskas med objekt (!) om än aldrig så vaga i ett historiskt sammanhang. "
Har upptäckt att mitt mineralvatten Salvetat enligt snobbar som jobbar är alldeles för lätt tillgängligt i vartenda snabbköp. På bordet ska stå oåtkomligheter som flaskor med
Chateldon, Ludvig XIV:s mineralvatten.
Och att blända omgivningen med de senaste innefraserna.
- Je suis un couteau suisse (= jag är en schweizisk kniv dvs jag klarar allt)
- Je suis un hamster (=jag stressar)

I början på juli har alla uppsatser rättats och 64 procent ska enligt statistiken klara sig..
Min filosofiska favoritfråga kom inte med den här gången heller. Den är mycket vacker. Den är den vackraste jag vet:
- Si je vous appelle, est-ce que cela fera de la peine à quelqu´un?"
(Om jag ringer er, skulle det göra någon illa? )
Upphovsmannen är Francois Mitterrand känd fransk president om man säger.
Inte den ende heller att inse att allt går lättare med filosofi.