Kriskramare

Modevecka för prêt-à-porter i de stora modehusen med inspiration från brittiska tvserien om häftiga ätten Tudor. Det gloriösa 1500-talet översätts till stora höga kragar. Särskilt praktfullt med utförande i rosa pälsvara. Teatraliskt som nån skribent suckar. Som om inte modeskapare alltid är teatraliska. Som om divor och röda mattan uppför trappan till festivalpalatset i Cannes inte vore deras hem.
Jag gillar bäst accenten på skuldror och axlar, miniboleros glittrande i broderier på spets, små eleganta plagg som smycken för alla som alltid tar av sig örhängena och inte gillar dingelidong runt halsen.
France 3, den regionalt inriktade public servicekanalen uppmärksammade i går kväll årets fynd bland mannekängerna, en gymnasist i Paris av prerafaelitisk genomskinlighet, 1,80 m lång blygt leende, 17åriga Sigrid Ågren. Svensk pappa heter det förklarande om efternamnet (uttalat Ahgrannne) med mamma från Normandie.
Bakom det skira en enorm arbetskapacitet: vackra Sigrid har hittills deltagit i 25 visningar och tjänar aldrig under 5 000 euros per visning.
Chanels Karl Lagerfeld skrockar förtjust: ett nytt ansikte som talar franska.
Min egen favorit som alltid Christian Lacroix för fantasin, färgerna, det djärva handlaget med tygerna. Nej ingenstans anas stigande arbetslöshet, strejker, demonstrationer, sämre köpkraft, krisen på båda sidor Atlanten. Hur skulle det gå till?
Krisen är investeringsobjekt. Överdådet är alltid kriskramare.
Som Hollywood som under 30-talet höll depressionen under armarna med
Mae West i vitt åtsittande glitter, one-liners och väldiga pälsar, med Busby Berkeleys enorma flickshower i sinom tid kopierade för svenskbruk av Gustav Wally i vit frack.
Ingen i den tidens publik kunde identifiera sig med prakten det var liksom poängen.
Receptet att i hårda tider slösa med prakt sålde fantastiskt. För depressionens miljoner blev
miljonärsliv ett billigt nöje under knappa två timmar på bio.
Min modekanal på kabelnätet sänder dygnet om. Utan att ens vara min favoritkanal. L´embarras de richesse kallas sånt..