Sverige firar ordförandeskapet

Första juli firade ambassaden svenska ordförandeskapet för EU med öppet kalas på gården framför ambassadbyggnaden där annars bilar står. Blågula ballonger på grindarna och dessa i sin tur öppna mot gatan. Dock är gatan, rue Barbet de Jouy, lika förnäm som stillsam. De få som passerar den svenska ambassadbyggnaden är inte självklart av den sort som tror att öppna grindar med blågula ballonger är en trevlighet som angår dem.
Är man kanske inte själv fostrad att aldrig följa med farbröder som bjuder på pilsner?
För det var just vad man gjorde på ambassadgården och mer därtill.
Under den brännande heta solen i värmeböljans Paris stod ett rikligt byffebord med sex sorters sill plus matjessill, färskpotatis med mycket av dyra dillen, ypperliga hemlagade köttbullar, en sublim lax till likaså dillgenerös hovmästarsås. Utöver mineralvatten rött och vitt vin och öl även en för franska strupar nyhet som lingondricka, très bon sa dom som prövade.
Allvarligt talat är det ett riktigt lysande nytänk att en svensk ambassad bjuder in grannarna i kvarteret. De flesta har aldrig satt sin fot på en ambassad och den svenska minst av allt.
Gunnar Lund är ingen vanlig ambassadör.
Inbjudningskort hade alltså utgått till bokhandlaren, apotekaren. antikhandlaren även ärkebiskopen med kontoret i de synnerligen katolska kvarter där ambassaden ligger.
Lika noga var det med inbjudningarna till privatpersonerna i grannhuset. Och de kom, alla åldrar sprudlande av förtjusning inför sitt första möte med svenska härligheten, jag vet för jag pratade med dem.
- Det finns inga hinder alls att göra så här men alldeles för få ambassader som använder sig av möjligheten, som Gunnar Lund sa till mig.

En annan femma att den föga frankofona regeringen i Stockholm kommer att möta gallisk esprit av knepigare slag under ordförandeskapet. Är det någon som kan vrida upp armen på divor till det vänligaste av leenden så är det grannsämjans företrädare i Paris.
Tillfället lär inte vänta på sig. Kolla bara familjefotot i internationell press från G 8 mötet i Italien. Längst upp i bild ser man EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt.
Gissa vem som ville göra honom närmast osynlig? Gissa vem som inte alls tyckte det var en
självklarhet att EU:s ordförande skulle stå invid Obama som på sin andra sida hade Medvedev. Gissa vem som lagt beslag på platsen invid Obama?
Just precis det, Sarkozy.

(Filippa Reinfeldt har däremot utnämnts till "Europas första dam" av
den inflytelserika amerikanska websajten Huffington Post vars bildreportage från G8 visar Michelle Obama promenerande med Filippa Reinfeldt vid sin sida. Ingen kunde stjäla den showen. Carla Bruni-Sarkozy hade inte anlänt ).

Åter till kalaset första juli. Fyra unga varav tre i folkdräkt av ylle inledde flaggceremonin med att på två nyckelharpor fiol och dragspel spela EU:s gånglåt om man säger medan EU-flaggan hissades. Så blev Europa svenskt. Glömt var det just passerade datumet för Poltava för 300 år sen för att inte tala om förlusten av Finland för 200 år sen.

Borgmästaren för arrondissementet (sjunde förstås) hade fem gånger försäkrat ambassaden om sin närvaro men ringde en timme före och meddelade att hon inte kommer.
Alltså Rachida Dati, just petad justitieminister och nyvald ledamot av EU-parlamentet.

På kvällen kalas för 450 inbjudna på svenska kulturcentret som i alla år kallats CCS och nu av nån anledning döpts om till svenska institutet. Vita tält hade monterats i trädgården med traktör för cocktail dinatoire. Här var det rentav champagne för det fanns sponsorer
alltifrån SAS, Volvo, IKEA Handelsbanken och andra som Handelskammaren kompetent och obevekligt fått att ställa upp. Nu som på ambassadgården fick alla påsar med hem
med hälsningar från Ikea (polkagrisar) och SAS (nyckelring) och bland andra papper en tjock
broschyr på engelska i tabloidformat på 24 sidor från svenska EU-kansliets sk kommunikationssekretariat. Nivån på översättningen garanterar att intervjuerna med entusiastiska företrädare i och kring regeringen aldrig når ut. Engelskan är en oläslighet.
( När jag senare hört mig för hos sekretariatet -att döma av mailsvaret inhyst i statsministerns kansli- om anledningen till den tondöva språkbehandlingen har man ingen annan kommentar än att man använder samma brittiska översättare som alltid.
Då jag själv haft texter översatta till engelska som medarbetare i SAS magasin för flygresenärer vet jag att det finns stora språkproffs. SAS visste att klass på översättningarna var förutsättningen för att nå ut)
I övrigt vill ingen tro att det vackra svenskägda 1600-talspalatset i Maraiskvarteren ska läggas ned som man hotat från Stockholm och det av besparingsskäl.
Alldeles för dumt ansåg kvällens värd, Gunnar Lund liksom föreståndaren Mikael Jönsson som med absolut gehör vårdar kultur på svenska med starkt gensvar i fransk press.
Andra misstänker att den verklige förrädaren är den USA-besatte Olle Wästberg chef för
Svenska institutet i Stockholm.
Knepet är att alldeles för få i Sverige känner till palatset.
Denna välvårdade pärla har aldrig gjorts till ett självklart mål för svenskar som turistar i Paris. Anledningarna kan man fundera över. Det var annars den myndiga folkligheten själv som köpte in det:Gunnar Sträng. Av vad jag snappat upp är klenoden okänd även för somliga ledamöter av regeringen.
Det ingen känner till i Sverige, kan det plockas bort i Paris?