Köerna till Eiffeltornet känner inte av säsonger. De finns där varje dag utan minsta skydd för väder och vind, utlämnade dessutom till försäljare och allsköns annat. Håll i plånboken.
Stekhett eller snöglopp köerna slog rekord förra året med
7 miljoner betalande besökare trots uselt handlag med turisterna. Tänkvärt nog är bara en tredjedel utlänningar. Jag undrar om det inte är långt fler.
Först i år införs köp av biljett på nätet där man själv väljer klockslag för besöket.
I flera år har planer ältats på att gräva en underjordisk entré liknande Pyramiden i Louvren för köande inomhus. Det blir för dyrt heter det nu.
Men skydd ska arrangeras ovan jord utan stora grävningar. Alltid nåt när köandet till biljettkassan kan ta upp till två timmar.
De enda som inte behöver köa är kändisarna.
Ingen missar definitionen på kändis. Det är bara att kolla för vem VIP-dörren öppnas.
Eiffeltornet är som mest överväldigande när man står rakt under det och ser upp i järnkonstruktionen. Det är gratis och utan kö.
Paris ska man kolla från takterrassen på varuhusen Printemps resp Galeries Lafayette som i sin tur ligger bredvid varandra på boulevard Haussmann. Det är inte bara gratis med häftiga motiv för kameran, där finns alltid gott om plats och trevlig fika.
Många svenska besökare tror att Paris är dels Disneyland (långt utanför Paris) dels köande till Eiffeltornet.
I ur och skur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett barnbarn fick mig att åka upp i Eiffeltornet men det gör jag aldrig om. Högst upp var det fullt med folk. Man kände sig som en portugisisk sardin i en glasburk. Trängsel för att komma ner i hissen.
SvaraRaderaEiffeltornet är bäst när det betraktas över en apéritif på en trottoarservering på behörigt avstånd. Eller om kvällen när det ibland sprakar som ett tomtebloss i den ljumma Parisnatten.
Och matavdelningen på Lafayette är himmelriket på jorden. Nästan.
SvaraRadera