Rekordauktion och litet om förlovningen

TV har flitigt visat de långa köerna till visningen av de 733 föremål som i måndags började auktioneras bort i Grand Palais. Redan första dagen konstaterade Christie´s att
rekordet för en privatsamling slagits: 206 miljoner euros. Tidigare rekordet daterar sig från 1997 i New York.
Yves Saint-Laurent (YSL) - enligt en tidning tillhörig den nobla rasen "les grandes nerveuses" -
älskade en Matisse från 1911 som nu fick det högsta priset hittills för konstnären med 32 miljoner euros, rekord även för Brancusi vars skulptur i trä gick för
29 miljoner euros. Osåld blev däremot vad som setts som auktionens toppnummer, en kubistisk Picasso från 1914. Med budet 21 miljoner euros låg Picasso för långt under utropet 30 miljoner.
Kina har upptäckt två djurhuvuden - en kanin och en råtta - som daterar sig från de franskbrittiska plundringarna av det kejserliga sommarpalatset l860.
Man kräver huvudena tillbaka utan betalning.
Pierre Bergé, YSL:s livspartner, vägrar.
Inför det kinesiska kravet är han försäkrar han helt skyddad av fransk lag. Än sen, han kan donera huvudena eftersom han redan gjort donationer. Ur katalogen har han lyft en magnifik matta uppskattad till en halv miljon euro som donation till Orsaymuseet förutom att Louvren får en Goya. Enligt andra källor har Bergé lovat donera huvudena gratis till Kina om Dalai Lama får återvända till Tibet och Kina öppnar sig för mänskliga rättigheter.
Huvudena går alltså under klubban. På onsdag.
Jag hade ett gott öga till Eileen Greens två vällustiga drakfåtöljer. De klubbades för 21 miljoner euros. Somliga draga sig för intet.
Samlare med feta plånböcker, den sort som inte känner av ekonomiska kriser, blandas med kändisar alltifrån Bianca Jagger. TV-kameran sveper förbi den f utrikesministern Roland Dumas en kärlekens och karriärens gambler som skapad av Balzac.
Som när en av älskarinnorna hängde ut honom som mottagare av vackra konstföremål och handsydda skor för pengar hon disponerade som agent för vapenföretaget ELF.
Som vanligt är Dumas omgiven av damer.
Idag kostar en euro 11 kr och 26 öre.
Meddelas i radions P1 ekonominyheter alldeles som ingenting.
För några veckor sen kostade en euro kring 9 kr och 50 öre och hade gjort så i åratal.
Inte mycket i fransk dagspress om förlovningen. Man trycker de få rader som franska nyhetsbyrån AP gått ut med. Eftersom fransk press är lika kunglighetsförtjust som andra länder skulle Sverige sälja bättre om PR-proffsen vid hovet och utrikesdepartementet kommunicerade på fler språk än engelska.
Varken hovet eller utrikesdepartementet har mycket till proffs eftersom man aldrig betalar
marknadsmässiga löner.
Resultatet blir Grönköping som när hovet nu lägger ut en fem minuterssnutt på Youtube där förlovningen presenteras av kungen en famille och visar detta helt utan översättning. Vad är då poängen med att använda en genial internationell distributör?
Det självklara borde vara textning på EU:s två officiella språk, engelska och franska.
Den lilla snutten har för övrigt gjorts av det enskilda tvföretaget World television. En diskret påminnelse om att vi är långt från förlovnings- och bröllopsåret 1976 dvs då monopolisten Sveriges television inte tålde minsta uppstickare. Den tidens uppstickare, den ensamme videopionjären Gunnar Hedin i Borås, utsattes för verkliga förfärligheter när han gick ut med en alternativ bröllopskassett som dessutom såldes i åtskilliga länder.
Nu vet ingen vem som får uppdraget att filma ett bröllop som självklart ska säljas på den internationella marknadens alla plattformar.
Och göra det för Sverige i tiden.